Jag vill inte leva de här livet längre, you make your own rules, jag vet men varför är de inte så då? Varför känns de som att de alltid är någon annan som håller i korten? Hur börjar man om när man inte kan sluta hoppas? De känns inte som att de är någon ide att göra några planer eller ha några förväntningar för allt ändras hela tiden, så drastiskt att ingenting ens känns möjligt.