Alla är någonannanstans och jag är ingenstans och livet är bara värdelöst. Jag känner mig som ett stort jävla misslyckande och jag har ingen ork att göra något av mig själv även om jag vill så jävla mkt för de känns inte som att någon är på min sida och "Happiness only real when shared" börjar låta ganska rimligt. Jag har börjat knapra igen om de gör ju inte direkt någonting bättre. Alla bara försvinner hela tiden och jag är trött på att stå ensam kvar hela jävla tiden. Vad fan är de som gör mig så tråkig att så många bara skiter i att hålla kontakten nu när jag till och med har försökt. De finns undantag men resten av er kan dra åt helvete. Svek och svek och svek, har ni inte tänkt hålla kontakten, don't bother, jag är hellre ensam utan försök än ensam med svek i bagaget.