Jag hatar när mamma försöker muntra upp mig eller försöker hitta på något jag kan göra när jag säger att jag haft tråkigt. "Du kan ju gå ut och gå eller skotta.." "Snöstorm hela dagen?" "Jamen gör något som märks i alla fall, diska eller baka eller vadsomhelst" Tjoho. I'm Mr.Cranky and you want me to do the dishes? No way, José! Med risk för att låta som en bortskämd snorunge så; de är ju sånt jag kanske gjort om jag hade varit på bra humör i övrigt (eller om jag hade haft egen disk i mitt egna kök). Jag tycker inte om att bara diska andras disk. De är inte min familj, de är deras familj.

Jag kanske skulle gå emot mina egna principer (eller vad man nu ska kalla dom) och försöka leva på existens minimum så att jag får socialbidrag och bostadsbidrag så att jag kan bo i mitt eget lilla hål. Men jag har så jävla svårt för att inte ha ett skyddsnät, alltså mitt lilla sparkonto med räddaren-i-nöden pengar på så jag tror inte jag skulle kunna göra de. Jag skulle aldrig våga spendera varenda krona jag har varje månad bara för att få pengar månaden därpå (nu tar jag ju i såklart men de är så de känns i mitt huvud).

"Du kan ju gå ut och gå en sväng i alla fall bara för att ha gjort någonting"
Inte en chans att jag sätter min fot utanför dörren i onödan när de blåser snö horisontellt, i 300km i timmen.