Jag kollade på Taking Woodstock idag, den var inte alls som jag hade förväntat mig. Jag hade förväntat mig en sån där typisk festival / knark / musik film men den var verkligen inte så. Men som vanligt fick jag den där känslan av att jag saknar 60-70 talet även om jag inte levde då. Jag älskar den tiden, both the good and bad. Mest av allt gemenskapen eller som många kanske skulle säga hippie kulturen. Bring back the hippie spirit! Inte bara kläderna och knarket som verkar ha kommit tillbaka nu utan hela den där känslan, att alla hade något att säga och gick ihop och gjorde någonting. De känns som att vi har hamnat i ungefär samma politiska klimat igen men de är ingen som har någon tanke på att klaga, bara konsumera och säga att de inte är deras problem.

Jag tittade på Inside The Actor's Studio (Drew Barrymore) också på YouTube inatt och kom att tänka på att när jag var runt 13-14 så tänkte jag att bara jag levde till min 20 års dag så skulle allting bli A-OK, jag skulle må bra, allt de jag kände skulle ha försvunnit. Dom som känner mig någorlunda eller har lusläst bloggen vet att de inte är så vilket gjorde mig en aning nedstämd men då kom jag på att jag inte trodde att jag skulle leva för att se min 20 års dag.