De känns som att någon försöker krama sönder mitt hjärta. Fatta vad praktiskt de skulle vara om man kunde gör något åt de utan att skada sig själv. Ah, just de, de kallas psykolog, psykologi, mediciner, kognitivterapi, nåntingnåntingterapi, diagnoser. Allt de där jag aldrig fick när jag kunde ha fått de och nu är jag för feg för att ringa eller gå dit. Och även om jag skulle ta mod till mig så skulle jag ändå glömma bort att gå dit eller glömma bort o ringa. Ja, de är här ett självömkande inlägg men jag måste försöka skriva ner det för att analysera de när jag är mer klar i huvudet. Paranoia, paranoia, ångest, ångest. Försvinn försvinn. Åhhh, jävla emo. Buhu. Vad gör man när man inte har någon att prata med eller något att ventilera med och hur fan ska man kunna hitta nån att lita på när hälften av männskligheten är falska skitsnackande idioter som tänker på att skvallra eller säga vad som passar just för tillfället. Hur ska man kunna lita på någon som inte ens vet vad ordet betyder. När blev jag så socialt handikappad? Jomen, de vet jag ju. Varför har jag en förmåga att alltid förstöra allting? Alla känslor alla förhållanden allt. Varför vet jag aldrig vad som krävs? Varför blir jag alltid samma själviska, spontana, idiotiska, otänkande. Jag förstör  bara människor. Men nu är de ju såhär att man inte ska vara negativ, jag vet ju att jag bara mår sämre av de. Enda gången jag mår bra är när jag är med någon jag älskar och de är andreas. Det finns ingen annan som kan få mig att må så bra, jag har nog aldrig älskat någon så, inte ens mina föräldrar. Jag har aldrig riktigt känns någonting sånt för någon av mina föräldrar. Antagligen är jag sjuk i huvet som sitter o skriver såna här saker och känner såna här saker för de är sånt som driver bort folk och de är de jag egentligen måste ändra på.. men de blir ju alltid såhär så hur fan ska jag kunna ändra på de när de händer omedvetet.

Jag vill inte ens tänka jag vill ha nånting som får mig att inte tänka, i alla fall inte på allt som gör att de känns som att någon försöker klämma sönder hjärtat. Någonting som ger den raka motsatsen av känsla.

ohgoddammitimmessedup.